Reseguide för Silverstone

Här hittar du den perfekta guiden för att se F1 på Silverstone!

Rubriker i reseguiden:

Silverstone

Silverstone

Längd: 5.891 km
Antal varv:
 52
Banrekord:
1m33.401s (Mark Webber, 2013)
Kapacitet: 150 000
Premiärtävling, F1:
1950

ADRESS
Silverstone Circuit
Silverstone
Towcester, Northamptonshire
NN12 8TN
England
 

SILVERSTONE: HUR TAR JAG MIG DIT?

Silverstone är ”old-fashioned”, och ligger därför inte mitt i eller i direkt närhet till någon världsstad. London är ungefär 130 km söderut, och det är oftast dit man flyger för vidare transport till banan.

Det bästa alternativet är att köra bil in på området – förslagsvis genom att hyra en direkt på flygplatsen. Man ska dock inte underskatta svårigheterna i att hantera den engelska vänstertrafiken för första gången, eller de förfärliga köer som kan uppstå under F1-helgen; se till att vara ute i mycket god tid (särskilt om det regnar…)! Motorväg A43 går rakt förbi Silverstone, så håll ögonen öppna efter rätt avfart. Det finns relativt gott om parkeringsplatser, då banan är belägen i ett område med flera öppna fält och åkrar.

Om du bor i London så är det en bra idé att bo nära tågstationen Euston Station. Från Euston Station går det tåg till Milton Keynes och Northampton, detta är de två närliggande tågstationerna till Silverstone. Tåg till Northampton är vanligtvis direkttåg och tar ca. 1 timme och kostar från 15 pund om man förbokar.

Tågtider kan variera beroende på tågbolag men till Milton Keynes kan det ta så lite som ca. 30 mintuter, kostnaden är också från 15 pund om man förbokar. Ett alternativ är att ta tåget till Banbury, då kommer du lite närmare Silverstone men detta tåget tar ca. 90 minuter från Euston Station.

Från Northampton, Milton Keynes och Banbury åker man den sista biten med buss till Silverstone. Det går bussar hela dagarna som tar F1 besökarna till och från banan. 1-dags biljett (T/R) kostar från 16 pund och 3-dagrs biljett kostar från 32 pund per person. Det finns även möjlighet att ta taxi från tågstationerna och du ska inte behöva betala mer än 35 pund enkel resa.

MAT OCH DRINK

England är mer än fish n’chips – även om det är en storsäljare under Storbritanniens Grand Prix! Matutbudet på Silverstone är faktiskt bättre än på många andra ställen, men det handlar som vanligt mest om hamburgare och andra snabbtillgängliga energikickar. För en mer rejäl bit mat är det någon av de intilliggande orterna – såsom Northampton, Buckingham och Towcester – som gäller.

SILVERSTONE HISTORIA

Silverstone är klassisk racingmark. Bara banans geografiska position ger upphov till gåshud i vilken motorfrälst kropp som helst då flera av Formel 1-världens allra största namn är baserade i närområdet – däribland team som McLaren, Red Bull Racing, Williams och Mercedes. Faktum är att Force Indias fabrik rent av ligger mitt emot entrén.

På den sportsliga sidan kommer Silverstone för alltid att finnas med i historieböckerna som platsen för det allra första VM-loppet i Formel 1 någonsin, och ”the British Grand Prix” har kommit att bli synonymt med anläggningen som från början agerade flygbas åt brittiska RAF under andra världskriget.

Redan 1948 kördes den första Grand Prix-tävlingen på Silverstone, vars layout då dominerades av de landningsbanor som lämnats kvar sedan krigets dagar. Ett år senare, 1949, lades grunden för den sträckning vi kommit att förknippa Silverstone med då BRDC International Trophy blev det första loppet att helt avgöras på de yttre transportvägar som löpte utmed det forna flygfältet.

Kurvor som Copse, Becketts, Stowe och Abbey var plötsligt på allas läppar – och fortsätter att vara det än idag.

1950 var Silverstones definitiva genombrottsår som motorsportarena. Banan fick äran att stå värd för det allra första VM-loppet i Formel 1 genom tiderna, och Alfa Romeos Giuseppe Farina avgick med segern efter 70 varv runt den då 4,6 km långa slingan.

Inget av dagens team fanns representerat i tävlingen; Ferrari debuterade först i nästa omgång av världsmästerskapet, Monacos Grand Prix en vecka senare.

José Froilán González

För Silverstones del var bollen nu verkligen i rullning, och 1951 skulle ytterligare ett stycke historia skrivas då argentinaren José Froilán González gav nyss nämnda Ferrari sin första VM-seger just i Storbritanniens GP.

1951 gjordes också nästa stora modifiering på banan, då nya arrendatorn BRDC (som hyrde marken kring Silverstone av RAC fram till 1971, då man köpte loss anläggningen) såg till att flytta start- och målområdet från Farm-raksträckan till den position som skulle komma att gälla under de följande 60 åren.

Inför 1955 bestämdes det att Storbritanniens GP under kommande säsonger skulle alternera mellan Silverstone och Aintree, som låg en bit utanför Liverpool.

Även om Aintree lyckades producera ett par klassiska lopp blev det aldrig några verkliga succéer, och fr.o.m. 1963 fick Silverstone istället dela F1-evenemangen med Brands Hatch strax öster om London.
Konstellationen Brands Hatch/Silverstone var mycket framgångsrik, och båda banorna lyckades utveckla såväl goda ekonomiska underlag som betydelsefulla historiska milstolpar under de nästan 25 år då de delade på GP-värdskapet.

När Brands Hatch dock efter ett flertal olyckor ansågs för farlig i mitten av 1980-talet återvände Storbritanniens Grand Prix fullt ut till Silverstone, som därefter har arrangerat loppet varje år sedan 1987.

Innan framför allt bansträckningens avslutande parti på säkerhetsgrunder ritades om rejält 1991 var Silverstone en av de allra snabbaste och mest utmanande banorna av alla. Finlands förste världsmästare (1982), Keke Rosberg, innehade till exempel rekordet för tidernas snabbaste F1-varv i hela 16 år för sin medelhastighet på 258 km/h i kvalet till Storbritanniens GP 1985…

Ronnie Peterson

Silverstone handlade länge – och gör till viss del än idag – mer än något annat om mod, och legenden berättar gärna hur svenske Ronnie Peterson var den ende som vågade hålla full gas genom mytomspunna Woodcote Corner eller hur Nigel Mansell 1987 besegrade Williams-kollegan Nelson Piquet efter en monumental körning.

De engelska fansen är antagligen de mest hemmakära och kunniga av alla – ett direkt resultat av deras passion för motorsport – och varje gång en brittisk förare vinner Storbritanniens Grand Prix detonerar Silverstone i en närmast euforisk känsloexplosion.

Så har varit fallet ganska ofta den senaste tiden; Lewis Hamilton har vunnit tävlingen både 2008, 2014, 2015 och 2016.

DE SENASTE TIO ÅREN

Som ett av endast två Grand Prix-lopp (det andra är det italienska) som har funnits med på kalendern varje år sedan VM invigdes 1950 anses Storbritanniens F1-deltävling mycket viktig. Prestigen mellan banorna som slåss för att få anordna loppet har alltid varit enorm, och när Formula One Management den 4 juli 2008 meddelade att Donington Park tilldelats arrangemangsrättigheterna med start 2010 var det ett hårt slag mot Silverstone som varumärke.

BRDC (och därmed också Silverstone) hade i många år slagits mot Formel 1-överhuvudet Bernie Ecclestone som krävt en upprustning för att anläggningen skulle få behålla F1-status, och med ett överhängande hot om att förlora kronjuvelen i sin evenemangskalender inleddes mycket riktigt projekteringen av en rejäl ansiktslyftning för att försöka vinna tillbaka F1-racet.

När det under slutet av 2009 blev allt tydligare att Donington Park inte skulle få ihop det kapital som krävdes för att förbättra sin egen bana var det därför med stor lättnad som Silverstone återigen fick lägga vantarna på ett F1-kontrakt; den här gången över hela 17 år.

2010

Den första aptitretaren av nya, mer moderna Silverstone kom i samband med Storbritanniens GP 2010, när den nydesignade bansträckningen togs i bruk för första gången. Ecclestone hade fått som han ville efter tio års ihärdiga försök att sätta press på BRDC, och etablissemanget kunde konstatera att förändringarna var övervägande positiva.

Varvet förlängdes med 750 meter, och istället för det tidigare höghastighetskomplexet vid Bridge-Priory fick förarna nu ta sig an ett tekniskt krävande parti på den gamla banans innerplan. Premiärtävlingen på ”nya” Silverstone vanns av Mark Webber, som tystade kritikerna under en helg då hans status i förhållande till teamkamraten Sebastian Vettel inom Red Bull Racing ifrågasatts.

I tid till 2011 flyttades såväl depån som start- och målområdet till raksträckan mellan Club och Abbey. ”The Wing” – ett nytt, gigantiskt komplex för media, personal och VIP-gäster – blev en markör för banans just nu kraftiga expansion, och tävlingen togs hem av Fernando Alonso efter en förkrossande avslutningsstint från spanjoren.

Lewis Hamilton

Samtidigt bjöd Lewis Hamilton och Felipe Massa på stor underhållning i de absolut sista kurvorna innan målgång, när Massa försökte ta sig förbi hemmafavoriten (som hade tvingats dra ner på tempot för att spara bensin) för fjärde plats men refuserades bestämt och fick se sig slagen med en ynka tiondel.
2012 års brittiska Grand Prix vanns av Webber – som tog sin andra seger på Silverstone – men dominerades av vädret.

Arrangörerna ställdes inför stora problem när enorma mängder regn bokstavligt talat sköljde bort stora delar av infrastrukturen och gjorde evenemanget till en mardröm för tillresta fans och besökare, som till och med ombads att hålla sig hemma under lördagen för att minska trafikkaoset.

Märkligt nog förblev söndagens race en helt torr historia, men Silverstone hade på nytt hamnat i rampljuset av samma anledning som gjorde 2000 års regndränkta upplaga så kritiserad. För att förhindra liknande bekymmer i framtiden tillsattes en omfattande utredning efter tävlingen.

På senare tid har Mercedes, baserade i Brackley bara tio minuter från banan, dominerat på Silverstone. Nico Rosberg vann loppet 2013, medan Lewis Hamilton alltså glatt hemmafansen med triumfer både 2014, 2015 och 2016.

 

Boka en resa till F1 Nickes.Com!