Reseguide för Hockenheim
Här hittar du den perfekta guiden för att se F1 på Hockenheim!
Rubriker i reseguiden:
Hockenheim
Längd: 4.574 km
Antal varv: 67
Banrekord: 1m13.780s (Kimi Räikkönen, 2004)
Kapacitet: 120 000
Premiärtävling, F1: 1970
Hockenheimring
Am Motodrom
68766 Hockenheim
Tyskland
HOCKENHEIM: HUR TAR JAG MIG DIT?
Hockenheim ligger i södra Tyskland, inte långt från gränsen till Frankrike. Stuttgart och Frankfurt är de bästa destinationerna om man vill flyga till tävlingen, och hyrbil är att föredra för vidare transport från flygplatsen.
Det går också tåg till Hockenheim och byarna runt omkring. Det kanske allra mest komfortabla alternativet – i alla fall om man ska se på Formel 1 – är en färdigpaketerad bussresa direkt från Sverige.
Restiden är överkomlig, och man slipper fundera på hotellbokningar, färdväg, parkering och biljetter under en helg när 100 000 människor intar området.
HOCKENHEIM BARS
Tyskland är ett av de bästa länderna på kalendern vad gäller matutbud på banan. Det finns gott om serveringar inne på anläggningsområdet, men köerna kan ibland vara lite besvärande – så se till att stilla hungern under en period på dagen då det händer så lite som möjligt.
Av de mest närbelägna, lite större städerna rekommenderas ett besök i idylliska Heidelberg varmt. De smala gatorna och branta bergssluttningarna ger den perfekta inramningen för en middag i klassisk sydtysk anda, och dessutom är sannolikheten stor att man träffar på andra motorsportfrälsta i en avslappnad miljö.
Prova Weisser Bock på Grosse Mantelgasse 24 i Altstadt (gamla stan) för en utförlig meny och rimliga om än något höga priser (räkna med €25-50), men boka bord i förväg för att vara på den säkra sidan. Weisser Bock är också ett trevligt hotell. www.weisserbock.de
Även inne i Hockenheim finns ett antal gemytliga restauranger, och sparris är den lokala delikatessen. Prova gärna Bella Capri, som ligger på Untere Hauptstrasse 9 inte långt från Ramada Hotel. Kändistätt!
HOCKENHEIM HISTORIA
Hockenheimring, eller ”Hockenheim” som banan kort och gott brukar kallas, var delvis ett resultat av Tysklands expansiva bilindustri under det sena 1920-talet. Mercedes-Benz – baserade i närbelägna Stuttgart – var i behov av en anläggning för högfartstester sedan aktiviteter på den tillfälliga Wildpark-banan i Karlsruhe förbjudits av myndigheterna, och den 29 maj 1932 invigdes den första versionen av Hockenheim med ett motorcykellopp.
Samtidigt föddes Tysklands andra stora racingteam (vid sidan av Mercedes-Benz), Auto Union, och den vid det här laget triangulära banan 20 km söder om Mannheim blev en central punkt för den påkostade tyska motorsportsatsningen fram till andra världskrigets utbrott.
1938 förändrades Hockenheim radikalt. Den nya sträckningen bestod av två långa raksträckor, som sammanlänkades av den senare legendariska ”Ostkurve” – en lång svepande kurva djupt inne i skogen – och en hårnål i utkanten av byn Hockenheim som gett banan dess namn. Denna åtta kilometer långa layout skulle, med några mindre förändringar, komma att bestå i mer än 60 år, och än idag är de supersnabba skogspassagerna för många synonyma med Hockenheim.
Vid ombyggnationen 1938 döptes banan om till Kurpfalzring, ett namn den behöll fram till 1947 då Hockenheim-Ring GmbH grundades för att rusta upp anläggningen – som ansatts mycket hårt under kriget.
Wilhelm Herz
När den förre motorcykelföraren Wilhelm Herz tillträdde som chef på Hockenheimring 1954 steg banans internationella rykte snabbt. Herz hade gjort sig berömd för ett antal hastighetsrekord, där han bland annat blev den förste som körde en motorcykel i över 320 km/h (1956). Under hans ledning kom Hockenheim att stärka sitt varumärke, och 1957 arrangerade man för första gången den tyska deltävlingen i VM för road racing.
1965 är ett viktigt år i Hockenheims historia. En ny Autobahn byggdes mellan Mannheim och Walldorf, och en splittring av banan var nödvändig för att göra plats för det nya vägnätet. Partiet inne i byn separerades från resten av slingan, som dock behöll större delen av sin längd. Regeringen kompenserade Hockenheim med en större summa pengar, som användes till att utforma det välkända stadionkomplex – ”Motodromen” – som varit en samlingsplats för hundratusentals fans sedan dess och vars betongläktare gjort Hockenheim till en av de mest högljudda och stämningsfulla racingarenorna i världen.
Motodromen designades av John Hugenholtz (som bland annat ritat Suzuka i Japan) och premiärtävlingen för den nya versionen av banan ägde rum 1966.
Jim Clark
Två år senare, 1968, hamnade Hockenheim i rampljuset på allvar när den dubble F1-världsmästaren Jim Clark omkom under ett Formel 2-lopp. Clarks död resulterade i att två chikaner installerades för att ta ned farten på de ultrasnabba raksträckorna ute i skogen, och den första döptes i skottens ära.
Hockenheim betraktades trots olyckan som ett säkert alternativ till den 22 km långa Nürburgring Nordschleife i Eifelbergen, en bana som traditionellt hade arrangerat Tysklands Grand Prix för Formel 1 men som i takt med att bilarna blev snabbare och snabbare ansågs alltmer omodern. Vid Frankrikes GP 1970 beslutade sig F1-förarna för att bojkotta Nürburgring, och det tyska GP-loppet flyttade samma år istället till Hockenheim som för första gången kunde titulera sig F1-värd.
Jochen Rindt vann tävlingen och tog därmed sin sista seger i karriären innan han tragiskt omkom på Monza senare under säsongen, men till 1971 hade Nürburgring genomgått de förbättringar som krävdes och Formel 1 återvände till ”det gröna helvetet”.
Nürburgring
Niki Laudas svåra krasch i Tysklands Grand Prix 1976 satte emellertid definitivt stopp för Formel 1 på Nordschleife. Hockenheim tog över värdskapet följande säsong, och arrangerade sedan loppet varje år fram till 2006 – med undantag för 1985, då en ombyggd och betydligt säkrare Nürburgring tillfälligt fick ta på sig den tyska Grand Prix-manteln igen.
Hockenheim har, speciellt med tanke på de extrema hastigheter som banan länge förknippades med, varit relativt förskonad från dödsolyckor. 1980 omkom dock fransmannen Patrick Depailler när hans Alfa Romeo träffade skyddsbarriären vid Ostkurve i hög fart under ett test.
Precis som efter Clarks olycka 12 år tidigare byggdes en chikan på platsen för kraschen, och därefter förblev Hockenheim oförändrad ända fram till 2002 – då en helt ny layout togs fram efter påtryckningar från Bernie Ecclestone, som krävde att den 6,8 km långa banan skulle kortas av och publikanpassas.
Vid det här laget hade Formel 1 utvecklats till den globala marknadsföringsplattform vi känner sporten som idag, och förbundslandet Baden-Württemberg (där Hockenheim ligger) insåg vikten av att behålla Grand Prix-loppet i regionen. Finansiering för den Hermann Tilke-signerade ombyggnationen ordnades fram och hela den långa skogssektionen raserades till förmån för en betydligt mer kompakt design bakom Motodromen, som dock i sig förblev orörd.
En svepande fullfartssträcka avslutades med en knivskarp hårnål – Spitzkehre – för att underlätta omkörningar, och Mercedes-Benz höll kvar vid sina rötter genom att sponsra en enorm läktare som tillsammans med andra uppdateringar tog åskådarkapaciteten till 120 000. Hockenheim hade plötsligt blivit toppmodern; men hade samtidigt, menade många, förlorat sin själ…
Schumacher bröderna
Ralf Schumacher vann det sista F1-loppet på gamla Hockenheim 2001, och brorsan Michael triumferade i det första på den nya 2002. Innan dess hade Rubens Barrichello – under mycket känslosamma former – tagit sin karriärs första seger på just Hockenheim år 2000.
Mika Häkkinen, McLaren Mercedes, dominerade tävlingen ända tills en avskedad Mercedes-anställd protesterade mot sin före detta arbetsgivare genom att springa ut på banan mitt under pågående race.
Samtidigt vräkte regnet ned över Hockenheim, och när målflaggan hade fallit fick världen se en gråtande Barrichello nästan bryta ihop av lycka överst på prispallen – efter att ha startat loppet från 18:e plats. Det var en dag som visade Formel 1 från både sin sämsta och bästa sida, och en tävling som förkroppsligade den passion som Hockenheim alltid har lyckats generera.
Under Schumacher-eran var intresset för Formel 1 så stort i Tyskland att landet förärades med två tävlingar per säsong, med Hockenheim som arrangör för det nationsbetitlade loppet och med Nürburgring som värd för Luxemburgs (1997-1998) respektive Europas (1995-1996 och 1999-2006) Grand Prix.
DE SENASTE TIO ÅREN
När Schumacher lade hjälmen på hyllan (för första gången av två) 2007 blev det dock nödvändigt att banta ner antalet tävlingar i Tyskland till endast en. Mellan 2007-2014 alternerade loppet därför vartannat år mellan Hockenheim och Nürburgring, innan den senare banan försvann ur bilden på grund av ekonomiska skäl.
I ett allt tuffare finansiellt klimat hade Hockenheim heller inte möjlighet att överta Nürburgrings kontrakt för de säsonger som avsågs, vilket innebar att Tyskland 2015 för första gången på 60 år (!) blev helt utan ett Formel 1-lopp.
2016 var tävlingen tillbaka på Hockenheim enligt det ursprungliga alterneringsavtalet, men problematiken upprepades under 2017 då loppet återigen skulle ha ägt rum på Nürburgring – och återigen togs bort ur kalendern. 2018 är Tysklands Grand Prix dock tillbaka på agendan ännu en gång, på Hockenheim, och förhoppningsvis nu för att stanna.
Kontroversiell Alonso vinna
Bland de mest minnesvärda ögonblicken i Hockenheims nutidshistoria märks bland annat 2010 års Grand Prix, där Fernando Alonso tog en mycket viktig – men också kontroversiell – fullpoängare.
Spanjoren, som då tävlade för Ferrari, låg på andra plats bakom teamkamraten Felipe Massa när han med hjälp av stallorder enkelt körde förbi brasilianaren och tog målflagg som segrare inför en inte helt belåten publik. Historien gjordes knappast bättre av att Ferrari ihärdigt påstod att man inte alls kommenderat förarna att byta positioner, trots att en i mångas ögon illa förklädd order basunerats ut inför miljoner hushåll i den internationella TV-feeden. Ferrari bestraffades med $100.000, men Alonso behöll sin seger.
Även om stallorder på pappret varit förbjudet sedan skandalen i Österrike 2002 ansåg flera av sportens profiler att reglerna hela tiden varit enkla att kringgå med hjälp av långsamma depåstopp och andra konstgjorda tilltag, och att Ferraris förehavanden på Hockenheim därför egentligen bara var en mer offentlig manifestering av något som de flesta sysslade med bakom stängda dörrar.
Man tyckte, kort sagt, att det fanns en grad av hyckleri. Vid säsongens slut meddelade internationella bilsportförbundet, FIA, därför att reglerna om teamorder skulle skrotas i tid till 2011.
Alonso
I Tysklands Grand Prix 2012 var Alonso och Ferrari på nytt i storform, och den här gången lyckades man vinna utan kontroverser. Jenson Button stod för en stark körning från sjätte plats på gridden och utmanade länge Alonso om segern, innan alltför kraftigt däckslitage såg till att McLaren-föraren förlorade en till synes säker andraplats till hemmastjärnan Sebastian Vettel på det näst sista varvet. Vettel körde dock om Button med hjälp av en otillåten manöver på en av de asfalterade avåkningszonerna utanför banan, och klassificerades till slut som femma efter att ha bestraffats med 20 sekunders tidstillägg för sitt tilltag.
2014 levererade Nico Rosberg en fulländad tysk styrkedemonstration när han vann loppet för Mercedes, och 2016 – senast det begav sig på Hockenheim – tog sig Lewis Hamilton upp överst på pallen.