Reseguide för Circuit de Monza

Här hittar du den perfekta guiden för att se F1 på Autodromo Nazionale Monza !

Rubriker i reseguiden:

 

Autodromo Nazionale Monza

Längd: 5.793 km
Antal varv:
53
Banrekord:
1m21.046s (Rubens Barrichello, 2004)
Kapacitet: 114 000
Premiärtävling, F1:
1950

MONZA ADRESS
Autodromo Nazionale Monza
Via Vedano n° 5 – Parco di Monza
20052 Monza
Italien

MONZA KARAKTÄR

Autodromo Nazionale Monza, eller ”La Pista Magica” som banan praktfullt brukar kallas, är målet för horderna av italienska motorsportfans som varje år vallfärdar till Italiens Grand Prix. Monza är en av motorsporthistoriens mest anrika platser; om man bara ska se ett enda Grand Prix i sitt liv är det hit man ska åka.

Atmosfären är fantastisk, och när publikens jubel överröstar F1-motorerna i samma stund som den första Ferrarin beger sig ut på banan reser sig nackhåren – oavsett om man är ett Ferrari-fan eller inte. Monza är, i ordens absolut rätta bemärkelse, en upplevelse utöver det vanliga. Det är dessutom den snabbaste banan på hela F1-kalendern.

 

MONZA: HUR TAR JAG MIG DIT?

Trots de stora åskådarmassorna går det vanligtvis snabbt och enkelt att ta sig till banan, men se till att vara ute i god tid före de morgontrötta italienarna! Via motorvägarna A1 eller A4 tar du dig smidigt vidare till väg S36 som bär rakt in i Monza. I utkanten av staden finns ett antal större parkeringsplatser varifrån gratis skyttelbussar tar dig direkt till banan. Räkna med att betala runt €20 för parkering.

Du kan också ta tåget från centralstationen i Milano till Stazione di Monza. Även härifrån utgår gratis bussar till tävlingsarenan. På söndagen går det dessutom extrainsatta gratiståg från Milano varje hel- och halvtimme med start klockan 07.00.

 

MILAN BARS

Vid sidan av de stora turiststråken finns det gott om bra och prisvärda restauranger i Milano. Mellan klockan 19.00-21.00 erbjuder många av dessa Happy Hour; mat och dryck till ett lågt, fast pris. För ett snabbt mellanmål, eller en lunch, håll utkik efter restaurang- och cafékedjan Brek. Där kan du få kaffe och en bit mat av god kvalitet till ett hyggligt pris.

På banområdet är det ofta hamburgare, pizza och annan snabbmat som gäller. Den italienska kulturen och mentaliteten kommer att göra sig påmind – på gott och ont – när du har tagit dig fram genom kön och slutligen ska beställa, och ibland kan det ta lite extra lång tid när de språkliga barriärerna sätter gränserna. Det har hänt att känslorna svallat upp även för
en flaska vatten, men faktum är att det
är precis just det som gör Monza till den magiska plats det faktiskt är.

 

Monza

 

MONZA HISTORIA

Autodromo Nazionale Monza byggdes 1922 och var på den tiden en av endast tre permanenta motorbanor i världen vid sidan av Indianapolis Motor Speedway i USA och Brooklands i England. Redan under invigningsåret stod Monza värd för Italiens Grand Prix för första gången, med Pietro Bordino som segrare i en Fiat inför 150 000 entusiastiska åskådare. Tillsammans med Silverstone, Monaco och Spa-Francorchamps är Monza den enda banan kvar på kalendern som också fanns med under det allra första året i världsmästerskapet för Formel 1 1950.

Genom åren har Monza genomgått en rad förändringar – de flesta av säkerhetsskäl. Under banans första decennier bestod layouten i stort sett av den slinga vi ser idag, kombinerad med en stor oval med flackt doserade kurvor. Ovalen byggdes om till 1955 då man gjorde doseringen betydligt kraftigare, och den mer extrema bansträckningen kom att användas även i Formel 1-sammanhang. Ganska snart ansågs ovalen dock vara för farlig och togs ur bruk, och sedan dess har banan i huvudsak haft samma sträckning som idag.

Ruinerna efter ovalen finns fortfarande att beskåda om man beger sig av en bit in i skogen, och att ta sig ända högst upp på de närmast väggliknande spillrorna kräver sin man: doseringen har nämligen en lutning av som mest hela 38 grader. Ett besök här gör det enkelt att förstå varför Monza kommit att gå under benämningen ”the temple of speed”…

Även under de senaste decennierna har banan genomlevt ett antal mindre förändringar. För att få ner de höga farterna införde man i början av 1970-talet tre chikaner – Variante del Rettifilio, Variante della Roggia och Variante Ascari – och profilen på de berömda Lesmo-kurvorna har också gjorts om för att ge plats åt större avåkningszoner. Idag mäter banan 5.793 km, men är trots alla ombyggnationer fortfarande den snabbaste på F1-kalendern med toppfarter i trakterna av 350 km/h.

För svenskt vidkommande har Monza och Italiens Grand Prix bjudit på stora framgångar genom åren. Det var här som Ronnie Peterson vann tre segrar (1973, 1974 och 1976), men kanske framför allt den italienska publikens hjärtan. Bara två förare har sedan dess överträffat Ronnies bravad: Nelson Piquet (fyra segrar) och Michael Schumacher (fem segrar).

Redan 1971 kom Petersons första framgång på Monza, då han kom tvåa bakom Peter Gethin i ett lopp som gick till historien som det snabbaste och tätaste någonsin. Gethins genomsnittshastighet var över 242 km/h (!) och segermarginalen över Peterson skrevs till en enda hundradels sekund – tidsavståndet till fyran i loppet, Mike Hailwood, var 0.18 sekunder! Rekordet stod sig ända till 2003 då Michael Schumacher vann – på Monza – med en genomsnittshastighet på över 247 km/h.

Tyvärr skulle Monza också komma att bli slutpunkten för Ronnie Petersons karriär. Den 10 september 1978 var Ronnie inblandad i en våldsam startkrasch, och dagen efter – den 11 september – avled han i sviterna av olyckan och mötte samma öde som tre andra av sportens stora förare; Wolfgang von Trips, Alberto Ascari och Jochen Rindt, som alla omkom på Monza.

 

DE SENASTE TIO ÅREN

Under de senaste åren har Monza bjudit på många minnesvärda stunder. 2007 blev det en dubbelseger för McLaren; Fernando Alonso korsade mållinjen före Lewis Hamilton, och tävlingen markerade en stor revansch för stallet efter alla kontroverser och interna bråk som präglade säsongen 2007. Att slå ärkerivalen Ferrari på deras hemmaplan under minst sagt svåra förutsättningar var ett rejält styrkebesked från ett hårt pressat McLaren, men än mer imponerande var Sebastian Vettels seger 2008 när han bakom ratten på en Toro Rosso – med total kontroll i regniga förhållanden – blev tidernas dittills yngste vinnare av ett Formel 1-lopp.

2009 vanns Italiens Grand Prix av Rubens Barrichello, Brawn GP, och 2010 tog Alonso målflagg som segrare i sitt första framträdande på Monza bakom ratten på en blodröd Ferrari. Glädjen bland teamets högljudda fans – tifosis – visste naturligtvis inga gränser, och Alonso kunde dessutom fira ett äkta hattrick; förutom segern lyckades spanjoren nämligen även lägga beslag på såväl pole position som snabbaste varv.

2011 års italienska Grand Prix gav Vettel hans andra seger på Monza, när han tog målflagg före Jenson Button med Alonso som trea. En av höjdpunkterna i tävlingen var kampen mellan Michael Schumacher och Lewis Hamilton, där tysken satte upp ett vattentätt försvar mot McLaren-britten i den första halvan av loppet men till slut fick se sig passerad. När loppet var slut återfanns fem världsmästare (Vettel, Button, Alonso, Hamilton och Schumacher) på de fem första platserna.

2012 var Hamilton först över mållinjen i Italiens GP efter en dominant uppvisning för McLaren, samtidigt som Sergio Perez genom en ultrastark sistastint lyckades köra om båda Ferrari-bilarna och sluta på en sensationell andraplats i den Sauber han den gången rattade.

2013 blev Vettel trefaldig segrare av Italiens Grand Prix, och i kraft av två raka triumfer åren därpå lyckades sedan Hamilton tangera den sviten. 2016 års upplaga vanns av Nico Rosberg på väg mot VM-titeln.

 

Boka en resa till F1 Nickes.Com!